månader blev till år

och framför diskbänken, just i färd med att plocka undan det porslin som jag med samma händer förut så försiktigt rengjort, funderade jag på ett tillfälle då jag hade tagit mig ner till stadens bibliotek en varm lördagseftermiddag i juni.
det var strax innan tidpunkten för att de skulle stänga inför helgen och jag fick skyndsamt föra blicken över alla dessa ryggar som inte allt för lätt skvallrade om vad som fanns mellan pärmarna. namnen på författarna gav fler ledtrådar. jag sökte robert hass eller robert bly men klev åter ut i solskenet med charles bukowski.
framför entrén till biblioteket står en vacker och ståtlig fontän. i en cirkel runt denna finns en häck med passager för gående samt träd och under dessa träd, bänkar. jag valde en i skugga, vänd mot entrén. på en annan satt en man och läste en tidning. han satt snett till vänster framför mig. snett till höger satt ett ungt par och sommarpratade.
han är ny för mig. en del andra författare jag läst har dock hänvisat till honom. jag plöjde igenom förordet av bob hansson och förlorade mig sedan snabbt i bukowskis skildringar. efter nästan varje dikt lyfte jag blicken och smakade på känslan han förmedlat.
vid ett av dessa tillfällen när jag satt och smakade kom det förbi en man med en liten flicka på axlarna. han gick fram till fontänen och flickan slog med högljudd förtjusning upprepade gånger på en av fontänens vattenstrålar så både pappa och dotter skvättes ner. pappan skrattade. förbipasserande log. det gjorde även jag.
vid slutet av en annan dikt lyfte jag huvudet för att åter smaka. jag började istället att fundera på hur det skulle vara att utföra en rånkupp mot biblioteket jag just lämnat. först satt jag och planerade en stund på hur rånet skulle utföras. sedan funderade jag på vad bytet skulle kunna vara värt. slutsatsen blev att det beror på vem man frågar. naturligtvis.
vid ett av dessa tillfällen mellan två dikter noterar jag en kvinna på väg in på biblioteket. hennes vader, hållning och proportioner får mig att följa henne med blicken och då jag vet att hon snart är tvungen att komma ut igen kan jag endast ströläsa nästa dikt.
hon tar av till höger när hon kommer ut och strax innan hon försvinner ur mitt synfält vrider hon på huvudet för att titta mot mig. hon måste ha märkt mitt intresse. hon försvinner och då jag fann även hennes framsida intressant grämer jag mig över att jag inte påkallat hennes uppmärksamhet. men känslorna och tankarna hinner knappt få fäste förrän hon återigen dyker upp och kommer gåendes mot mitt håll och då jag har en passage genom häcken på min vänstra sida förmodar jag att hon först gått fel och tänker gå ut genom denna istället.
när hon närmar sig tar jag tillfället i akt och reser på mig med frågan om hon skulle vilja göra mig sällskap på bänken.
i vart fall borde jag gjort det