Som is smälter jag av värmen

Också var den där,
blicken som aldrig kan misstolkas,
återigen.

Som is,
smälter jag av värmen,
och vill inget hellre än att förenas med dig.

Din överförtalningsförmåga,
är i en klass för sig.

Och jag bannar mig själv för att jag är så svag.
Och ändå,
vill jag inget hellre.

Fri vers av Diffusiaria
Läst 679 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2008-07-07 21:53

Skriv ut
Spara som PDF

Bibbi Otroligt bra. Applåd! 2010-01-08

Blodros ...det sista stycket får mig att känna igen och "känna igen". det där om längtan och hopp, önskan och "vill"... 2008-10-05

wildrosen Mhmm visst är det så.... 2008-09-01

CaMillA Tjaa... det är inte lätt.... 2008-08-18

Lejonhjärtas poesi Stark poesi om starka känslor som man är så svag inför! 2008-07-13

Lia-Lej Och den lilla kontroll man tyckte att man hade den rinner liksom iväg. Bra skrivet! 2008-07-09

Frökenfanny hihi! mycket mycket bra:D sånt här är roligt att läsa:D 2008-07-09

Nicklasb Hmmmmm......!! Ge efter bara!! Det är rätt skönt trots allt! 2008-07-09

Michaela Förne vackert... 2008-07-09

Carola Zettergren Mycket bra poetat av dig!!! 2008-07-09

friheten Väldigt fin! 2008-07-08

Kalle.O Snyggt skildrat! 2008-07-08

Larz Gustafsson Smälter även han slutar det med att vätskor blandas... 2008-07-07

Janis Karlsson Vill vi inte alla smälta precis som du skriver??? Bra poetat! 2008-07-07