den gången lät jag tårarna
frysa till is
den gången svalde jag
sorgens floder
den gång höll jag mina
tårar under den tunna
isen i själens fönster
den gången stängde
jag dörren och grät
utan att dina ögon såg det

den gången viskade
sorgen tungt i hjärtats rum
den gången blev den ett inre eko
den gången lät jag
tårarna frysa till is
för att låta dem  falla
bakom dörren

den gången
kastade jag nyckelen
i sorgens brunn
valde att svälja tårarna
som brännande ättika
sved de i själens rum
den gången lät jag tårarna
bränna inom mig
för att låta dem falla
när kärleken höll mina
händer