Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag sa att jag lagt ifrån mig stenen men jag ljög

 

Det låg en sten mitt i bäckens flöde
Den hamnade där av misstag

Till en början hindrade den inte
vattnet att ta sig fram
bara att svänga runt

Men så la sig kvistar
och slam intill
började dämma

Bäcken fortsatte inte sin vandring
Den stannade upp och blev unken

Så rullade någon bort stenen

Vattnet forsade fram
blandades med nytt vatten
silades i sanden

Det unkna har blivit friskt




Övriga genrer av Mona*
Läst 201 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-07-09 09:10



Bookmark and Share


  Janis Karlsson
Skönt med befrielse! Vackra metaforer för helandets process.
2008-07-16

  korpfjäder
Skönt att bli av med den gamla stenen - men kanske passar den i ett stenparti någonstans?
2008-07-09

  Kristina Wallbing
VIlken fin bild av hur gammalt bråte kan slamma igen själen...
och någon måste ju flytta på stenen, den flyttar sig inte själv!
2008-07-09

  * Ammi *
hur var det nu, ljög du eller inte?

stenar kan vara till besvär så flytta den genast ifall den är kvar !
2008-07-09
  > Nästa text
< Föregående

Mona*
Mona*