Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Damma, damma

Jag sliter och står i,
jag är överallt med min trasa,
när jag vänder mig om,
håller hela huset på att rasa.

Vad är det som händer,
är det jordskalv måntro,
nej, det är bara mina söner,
det bygger av madrasser ett bo.

I ett nafs är mitt städade rum,
som nyss var blankt och ljuvligt,
en lek, en oas i ett skimmer av rosa,
varför hann jag inte låsa???




Fri vers av Helga Elin
Läst 273 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-07-09 23:14



Bookmark and Share


    Birgitta Wallgren
Ja, det där känner jag verkligen igen! Det går fortare att stöka ner än att städa upp och man är oftast steget efter!!!
2008-07-10
  > Nästa text
< Föregående

Helga Elin