En svart magi i dina ögonstenar 
förtrollar målen som de siktar på
som dyra blåa diamanter lockar
de fattiga från varje enslig vrå
att döden endast blir så likgiltig.
Det är ditt svarta gift min sanna vän, 
den drömda skatten från förflutna nätter. 
Din blick som kuvar övermakt hos män.
 
För flera år sen såg jag blicken klä
av väsen från en bortglömd sinnesvärld, 
fick mig att tro att den var tappad tro 
som delats från mig innan tidens färd
men aldrig såg jag den så giftigt vacker
som när du log mot lås i nattligt ljus
och kyssar skänkte tidlösheten frihet   
att mala tid och tusen mil till grus. 

Du blev som gift för mig en gång i tiden - 
med höga himlar och med djupa hål. 
Du gav mig vita stjärnor ur din himmel. 
I sänkor låg jag på en bädd av stål, 
försökte klättra upp till jordnivå. 
Du flög, nu flyger du till Mocambique.
Jag tänker att förflutet är vår framtid
men drömmer ständigt om en sista blick. 

Bedövad räknar jag sekunder nu 
och drömmer mig till Afrikas savann
emedan giftet i mig börjar verka 
än mer och stadigt att vi fann varann.  
Jag tror att ödet skrattar åt oss nu 
men du var alltid värd dess pris min vän
fast världen runt mig sjunker längre ner  
var gång jag måste ta din blick igen.