När solen flytt vår nordliga sfär
anfaller natt med sin ondskas här
skuggor ska härska i mörkan natt
då jordens skugga gjort månen matt.

Svartaste svart du förblindar min syn
då molnfiltar täcka stjärnor i skyn
en utsträckt hand går ej att se
vad ska nu i ondskans natt ske?

Du fasas natt så hotfullt skrämmande
där ljusets sken ter sig så främmande.
Vem ska rida mig genom drömmarna,
vilken mara håller i tömmarna?

Mitt slutna öga ser mer än ett vaket
då avklätt mörker smeka det naket
ångestens ritt går över fasans land
till galopp jag sporras i marans hand.

Just som avgrundens monstrum ryta
marans mod uti drömlandet tryta
ursinnigt vänder färden tillbaka
fålen hon rider rista och skaka.

Jag darrar i sömnen av rittens sträck
när maran flyr in i nattens beck
skuggors skara i gryning vekna
då nattens välde i dagsljus blekna.

© Boa Berg
2005-03-13
05:12