Jag höll din hand
under många år
Hjälpte dig att stå

Sopade vägen åt dig
för att gå lungt
och dölja spår

Jag bar dig när du ramlat
och läkte dina sår
lilla jag klarade allt
även om jag nu inte förstår hur

Sen kastade du mig
utför ett högt stup
Där jag fastnade i klor
i taggar
i tjära
i ångest och ånger

Utan att hitta vägen upp
i ett fullständigt mörker


Tiden har gjort mig stark
och jag har själv lärt mig klättra
vilket jag gör med glädje
uppför branten
högre och högre


Sen tar jag ett kliv
rakt ut i luften
chansar vilt
men hoppas på mina vingars styrka