Ingen kärlek
ingen själslig värme till mig
som ett litet gråtande barn
borttappat i universums mörka rymd
som en blommas tappade blad vissnar jag bort
likt en sjunken sten finner jag aldrig den ljusa ytan däruppe
stick tusen knivar i min arma kropp
det gör inte ens ont
låt eldens heta lågor tortera mig i hundra år
jag grinar inte alls illa
men går du och lämnar mig i ensamhetens plågsamma klor
uttalar din vassa tunga grova lögner i min närhet
då dör jag inombords o min själ styckar sig själv i miljoner bitar
mitt hjärta sjunker gråtandes djupt ner i magen
då är jag inte människa mer
förvandlad till ett känslokallt monster till dödens svarta dag