Livet börjar i en vagga och slutar i en grav
Mitten fylls med obetydlig skit, ansvar och krav
Som i ett bristfälligt pussel med ondskefullt motiv
Lever människor fullständigt meningslösa liv

Som en skugglik dimgestalt i den gråa massans vimmel
Hade jag famlat i ljuset från en grådassig himmel
Det började som en skröna i min minnesbild
En dröm om att rasera spärrar mellan tam och vild

Att bryta ner mitt liv i beståndsdelar
Och ur ett nytt perspektiv kunna se vad som felar
När ingenting spelar nån roll, när apati är kontroll
Och man tvingas leva livet i moll

Min längtan att vara tom inombords gav en sprängande kraft
Som jag önskar jag aldrig haft
Jag kvävde mitt inre för att hålla skalet intakt
Fysisk överlevnad innebar mental slakt

Min enda livsgnista, Det allra sista
Hade växt till ett delirium på gräns att brista
Snart råder fullbordad galenskap under min hud
Och det är min tur att leka gud!!!

Jag genomled en metamorfos, Efter år av neuros
Gick allt i lås för en slutgiltig psykos
Känslor förgås, minne och handling
Smälte samman i en smärtsamt förvirrande förvandling

Jag kände gamla sinnen bytas ut och förtvina
Njutning ersattes med pina jag såg mina djuriska
Instinkter tina, min själ var i nöd
Och jag ville se den segla ner död död död

Men ångest..Nej! För fan bara släpp mig!
Mitt skrumpna russin till själ hade ännu inte begett sig
Det fanns tid att ångra allt ont som jag tänkt
Men mitt skrik på hjälp blev dränkt

Av väsande gallskri som på nåt fräsande vis
Lät som en distad falsett från en viskande gris
Vilsna gudlösa själar drogs till mig som en magnet
Och med ens blev min galenskap en verklighet

Själen var fängslad med mina revben som cell
Utanför gnagde väsen som på revbensspjäll
Deras röster övergick till ett konstant ljud
Och det var min tur att leka gud!!!

En fullständigt oordnad genialitet härjade fritt
I kärnan av min inre mitt
Och min hjärna hade svårt att ro tankar i land
Ty jag hade en illvilja som styrts på egen hand

Jag vet att mental stabilitet var på djupt vatten
Och att jag inte längre höll i ratten
Jag var galen! Det var ett konstigt fenomen
Som att tidvis varken styra sina armar eller ben

Det blev allt svårare att hålla rösterna isär
Mitt kontaminerade inre gav mig bisarra tvångsbegär
Jag kunde inte tygla rösterna som spökade i mina öron
Varför var det bara jag som hörde dom?

Wrraaahhh!... Dom talade i tungor
Varpå stötande gurgel ljöd ur mina lungor
Allting verbalt hade jag valt att ha otalt
Allt var för bakhalt, mentalt

Och ljuden slet och drog och förvrängde funderingar
Till galenskapssummeringar med vansinneskrypteringar
Dom intalade mig ständigt: Du är mörkrets sändebud
Och det är din tur att leka gud!

När det gråa skalet sakta krackelerar och smälter
Reser kalla svarta världar sig och världsbilden välter
Minnet skrapas rent av sinnets våldsamma tyfoner
Jag är strandad i en värld av kött och vansinnesdemoner

Min gråa tillvaro har nu murknat och raserats
Och jag har upptäckt en ny värld där inget modulerats
Där jag fullständigt kasserat alla skalor av ljus
Och alla toner har samlats för att bilda ljuvligt brus

Alla hus är ruiner och himlen är röd
Och sjok av kött går på gatan med en stank utav död
Jag kanske varit galen men nu är jag frälst
Det här är min värld, här kan jag göra vad som helst

Allt är i tillstånd av upplösning och kaos
Jag ska jobba 6 dagar och på den 7:e tar jag paus
Jag ska skapa en värld i svartvitt och ta bort allt grått
Och låta allt vara ohyvlat och rått

Jag ska gör egna lagar, döpa egna dagar
Och likvidera folket som inte behagar
Att leva efter mina påbud
För det är min tur att leka gud!!!