Du fick låna själens gyllne nycklar
du fick öppna mitt hjärtas olästa bok
du fick se mig sann och naken
och vad gjorde du då?

Du skänkte mig ord av kärlek
du sade jag betydde allt
det fanns ingen männska
som strödde gyllene frön
vid ditt hjärta såsom jag

du skänkte mina kyssar
och ömhetens mjuka silke
du gav mig gyllene ord

men en dag väcktes mitt hjärta
av livets sanna ansikte
av den bakgård som livet kan vara
en dag såg jag allting klart
du stal mitt hjärtas ord
du fick mig att tro dina förgyllda lögner
att lita till ditt vackra ord

men jag bad aldrig om den kärleken
jag bad aldrig om lögnernas
vassa tunga
jag bad aldrig om falskhetens
bägare fylld av lögnens gift

jag ville ha den äkta kärleken
den som läker brustna sår
den som äkta älskar
den som sanningen bär
i sitt brev

jag bad om den renaste
kärleken
och du fick mitt hjärta tro
på din falskhets förklädda ord
men jag har lärt av livet nu
jag har sett sanningen
födas på riktigt
och jag har sett ditt sanna jag
bakom dina tusen
lögners draperi