Svarta moln
tunga och hotfulla
tornar upp sig
lågt över berget

Straxt under lyser
förunderligt klar
den skönaste regnbåge
speglas i stilla vatten

På livets väg
ensam vandrare
Ser ömsom upp
mot mörka skyn
ömsom ner
i djupa vattnet

Blickar in i djupet
av sin egen själ
dit ingen regnbåge
någonsin kommer nå