jag tror jag faller isär älskade
och det finns inget du kan göra för att pussla ihop mig
(bara om du är nära)
men du är inte här och jag faller isär
(insikten har slagit mig hårt i bakhuvudet)
jag önskar jag kunde lugna dig me små vackra ord
men vi glider längre och längre bort
fast vi kommer närmare och närmare
(varför är du inte redan hemma?)

men det finns inget du kan göra
(1000 mil bort och ett hav emellan)
men jag väntar fortfarande
(precis som jag lovade)
så får vi helt enkelt se om du kan laga det som vi tycks ha tappat på vägen
kanske börja om från början igen
(för jag minns inte längre hur du smakar)
men allt känns så stort och det skrämmer mig
(tänk om vi inte är dom samma)
men sånt får man inte uttala högt
så jag skippar den tanken
(och låtsas att allt är okej)