Innan var hon luften kring ett katatoniskt barn
Nedstörtad ängel med nyckel till min avgrund

Hennes bisterkyligt dödfödda natur
Då den svävade över gränsen i ett köttsligt snedsteg
Hon försvann


Tillsammans var vi som frasgul papyrus
Inne i varandra

Över dimmiga sommarängar
I det nyklippta halvnakna, våta gräset

Hinner inte vakna
Vilja; bestämd
Blixten står stilla

För att de inte vet att de lever
För att de inte vet att de är döda

Förlorat
Självpålagd smärta med vingar
De växer obarmhärtigt som naturen
Inåt
och omsluter ett hjärta:

Hon valde inte sitt vildsinta väsen
Brinnande
rinnande
Guldaktigt
kargt

Sanning i tyst land