orden likt glassplitter
genomtränger de själen
orden som fräter
mina sinnen tårfyllda
mina ögon orkar inte gråta
min själ orkar inte
blöda varje gång
orden likt glassplitter
genomtränger själen
obarmhärtigt

ingen har bett dem att såra
ingen har välkomnat dem
in i mitt hjärtas rum
inge önskar dem att komma
likt objuden ondska
rassera allt

men visst jag ska gråta nu
jag ska känna smärtan nu
men i morgon
ska jag förnimma solen åter
i morgon ska jag
famna kärleken åter
och läka en smula till