I salar av ensamhet har jag vandrat
Ekande tomma salar av vackra attribut

I salar där jag använt etikett som vett
Men inom mig känt en lust att bara släppa allt

I sammanhang där jag lydigt nigit och tackat
Förstått att hålla igen och bara vara nöjd

I ett strävande framåt med livet som insats
Gavs skenet av att allt var bra, bara bra!

I en dans så vacker utan äkta vara, dansade jag
Tog de steg jag skulle ta, förmodande, passande

Så kom förändringen, en vind blåste in
Fick mig att stanna upp, gav tid att tänka efter

En utsträckt hand som kändes varm och öm
Fick mig att vinna fattning och ge mig hän!

Den ger mig en virvlande vals så vacker
Jag förs med och känner livet, aldrig förr så vackert

Sveps med, känner en oresonlig lust att våga
Våga leva, våga älska som den kvinna jag är

I den stunden tar jag nya steg, inte ensam längre
Nu med dig min älskade, låt oss dansa till livet!

Kärleken förändrar, ger insikt om livets värde
Att ta vara på den, är att ta vara på sig själv