gatorna vi alla vandrat längs med tar slut här
de bara gör det utan att någon ifrågasätter
ett tyst accepterande

jag står här och trampar
vägrar att gå åt sidan och ge plats

tänker tillbaka på
när våra fingertoppar möttes för första gången
den tiden
när vi gav löten vi aldrig kunde hålla

stjärnfall efter stjärnfall
vackra och ogenomträngliga ord
som viskades
och fick ömtåliga hjärtan slå ett extra slag

hårt flätade fingrar
hela världen vid ens fötter
fukt och trevande händer

dofter av vanilj och oförstörbar kärlek


det är så enkelt att bara vilja falla tillbaks
så mycket svårare att leva i nutid
när man alltid återvänder till minnena
eller helt enkelt ett gammalt och förstört fotografi

ja, de gatorna vi alla vandrat längs
de tar slut här och alla nickar
som ett tyst accepterande

det är dags att stiga åt sidan och ge plats.