det har passerat månader här
där jag bor
det har skiftat årstider och ångesten har knackat dörr

idag står jag inte längre där jag brukade
jag har valt en annan landsväg
snubblat på andra stigar
och
klättrat uppför andra berg

det är inte samma du längre
det får ni inte tro
(det kommer alltid vara samma du, aldrig kommer
du bli någon annan men..)
det är inte du längre, det är en annan

han har försökt plantera sina fingertoppar
där dina vissnade och han har försökt
vira sina fingrar runt mina lockar
men bara slagit knutar

han valde inte samma landsväg
ville inte snubbla på fler stigar
var trött på att klättra uppför mina berg

han ställde sig i en korsning
jag slöt ögonen

så missförstå mig inte
det är inte saknad
hans knutar gav mig ingenting
missförstå mig inte
hans tunga skrev inga symfonier
endast trallvänliga melodier

jag antar att det jag känner
det som kittlar mina fingertoppar
är en besvikelse
att vi aldrig valde samma väg

att han fick sällskap halvvägs
och där jag står är dimman tjock
där är det kyligt och ensamt

så missförstå mig inte
för det är egentligen inte honom
missförstå mig inte
det är inte honom jag väntar på
inte hans fingertoppar jag strävar efter
inte hans andedräkt jag vill
ska fläcka
ner mig igen

det finns bara inga bra ursäkter längre