Prag min älskade, staden vi lånade, samtidigt som jag lånade dig
Alla broarna, skratten som ekade genom trånga gränder

Din kärlek, på lånad tid, trots min känsla om närmanden
Kall öl, vackra bilder och en längtan efter det som var bakom

Där på bron min älskade, bland människor så nära, i skymundan gav jag min kropp till dig i njutning

Skrattande, berusade gick vi därifrån vetandes att du fanns inom mig på ett annat sätt, ingen annan visste.

Torget min vän, mötet som gav oss nya infallsvinklar i livet
Dörrar som öppnades upp till nya visioner och galna tankar

Ömmande fötter, nakna kroppar, stulna färdmedel, en resa att aldrig glömma

Det gör ont att tänka, men jag tänker med kärlek på tiden när vi gav det bästa

Vi levde som vuxna tonåring i en tid av lycka, och även om det gör
ont att tänka, vill jag ingenting glömma, inte en minut, inte en sekund, ingenting.