Orkar du läsa allt det här svamlet beundrar jag dig!
Har behov att skriva av mig lite
Kära dagbok, eller nåt...
Skalar potatis och för ett samtal
med den
eller dig
och det var mycket givande
Jag fick sagt allt jag ville
Klart att det känns bra då
Vi hade något ihop för några år sen
något som aldrig blev allvar
då jag upptäckte tidigt
vem du är!
Och sen att jag lät dig hälsa på
en endaste gång i regnet
ett misstag jag inte gör om
Så igår
när jag och min kompis var ute på stan
Där satt du
med en kvinna framför dig
Hejar så otroligt glatt
och jag håller minen, hejar lite snabbt tillbaka
Så fort hon tittar åt sidan mimar du något åt mig
kollar om allt är bra osv
Sen är ni borta
Ser henne stå själv utanför
och du kommer in igen
för att prata med mig
Även om du ser bättre ut nu
luktar du fortfarande billigt
nåt rakvatten från "vem vet vad"
som får mig att minnas
och kväljas
Men jag håller minen
Åh, vad glad du är att se mig
ger mig en kram
berättar att:
du bor kvar
samma ställe
helt ensam
alldeles, alldeles helt ensam
bara så jag vet.....
Sen går du
och jag tycker du är tragisk
Efter några timmar går jag och min vän vidare
till ett annat ställe
där några andra vi känner är
Och där är även du
igen
Åh, kom in
snälla kom in
Aldrig
vi står bara utanför och pratar
precis som tänkt
Du vill betala min biljett
bara jag kommer in
vad ska du göra
så du får vara nära
No no no
Du
du bara bekräftar ännu mer vem och
vilket stort ***** svin du är
Stå och flirta
med mig
eller nån annan
när hon redan är med dig
Skulle velat sagt något
men hon såg så ledsen ut
vill inte strö salt i såren
Och du...
hon kommer förhoppningsvis också förstå
vem du är
Sen börjar jag gråta
över potatisen
eller löken
Klimakterie-kossa som jag är...
Men ursäkta du var inte ens med i tanken då
Jag "var inne" på kärleken
Hur vacker och underbar den kan vara
bara jag slipper vara inblandad
Men jag har kärlek i livet
framför mig
omkring mig
den är så fin
och jag ler stort
Njuter för lyckan
och värmen
och ser er
DET gör mig glad
Och jag vet att den existerar!