vi växer, baby
ta min hand
låna ett andetag,
igår var förbi
redan imorron
och vi dör,
för att få uppleva alla dessa ögonblick
av ångestfull förväntan
efter perfektionen
men världen kommer alltid att vara delade itu
gråzonerna kommer alltid att lysa starkare än allt annat
någons morsa kommer alltid att röka ett halvt marlboropaket innan lunch
och de allra viktigaste känslorna kommer att dö i förtid
pacemakers som slutar fungera
hungersnöd står civilisationen upp i gommen
det planteras bomber
lite här och var
i en flickas bröstkorg
i grannens blomkruka
i systersonens sovrum
i afghanistan
och så automatvapnen i högstadieskolorna
hora
bög
och klotter i toalettbåsen
nya kaffesumpar varje dag
disk i någons primitiva sommarstuga
en FRA-lag som upprör
kräftskivor
och tonårsfylla
poesi
och frida-tidningar
en musiklärarinna som påminner om en lejoninna,
en heroinist som rymmer från tankeballonger
och rymmer världen i en kanyl
förtioårskris
en tjockis som tröstäter choklad
någon slåss för
kärlek
någon suckar
någon gråter över engla tragedin
i någons fosterland dör en mamma, en stjärnbild och ett hopp
i ett radhus mördas en dröm
himlen sprängs av kalla fakta
cancern bor i det mesta
inget blir perfekt,
bara ångestfylld förväntan
vi andra leker lyckliga
strävar efter rullatorn
blundar för bajset kletat längs väggarna
skyddade av bubbelplast,
som vissa tycker så mycket om att stränga sönder
vet du vad jag menar?
nej,
inte jag heller