Redan medlem?
Logga in
Isolde och intigheten
Det abstraktas makt är att existera bara som en vindpust isen så vidrigt vacker
Hur skall jag ta vägen?
Naturlagen kastar med hånleende ormläppar skrikande spädbarn i hetsblå religiösa eldar. Vem jag är? Sjunker ihop i en pöl av infekterat blod ingenting är vad det verkar vara frosten så djupt rotad i vildjurssjälens antiklimax måste ut ur huden eller gå under genom ormar i vener genom orsakskedjans oantastlighet inte bara oanträffbar, ond diamansyn, Isoldedolken genom köttet, spricker upp en bubbla vem ler?
Fri vers
av
isidore
Läst 669 gånger och applåderad av 28 personer Publicerad 2008-08-05 01:05
|
Nästa text
Föregående isidore |