Åh, vad du går mig på nerverna!
Jag förstår verkligen inte.
Det finns ingen anledning för min hjärna
att spara på dig.

Vi har absolut inget gemensamt,
jag tycker till och med du är ganska tråkig.
Och ska man vara sån så
tycker jag inte du är särskilt söt heller.

Du undviker mig.
Kanske är det det som stör mig?
Kanske hade det varit annorlunda om du velat ha mig.
Då kanske det hade varit jag som undvikit.

Visst, det finns andra som intresserar mig.
Såna som skulle varit mycket bättre för mig.
Men hur bra de än är, hur kär jag än skulle kunna bli,
finns du kvar.

DET STÖR MIG SÅ!!!
För det ska ju inte vara så här.
Och varför ler du mot mig nästan varje dag,
varför tittar du så mycket,
varför pratar du aldrig med mig?

Du är ett alldeles för stort mysterium för att
jag någonsin skulle klara att lösa det.
Så det enklaste vore ju att komma över dig.
Hur lätt som helst!


Not.