jag minns första gången då jag slog tillbaka
en stenhård uppercut rakt på din haka
du var såå full och sa att du ville prata
du frågade om ärren, jag svara att det var stigmata

nu när våra stridsyxor är begravda
nu när alla minnen äntligen har svalnat
känner jag att det är dags att förklara
och försvara varför jag alltid har hatat

jag beklagar att ni råkade avla,
skapa en sån som mig, det var en riktig jävla tavla
minns alla kvällar jag legat och skakat
minns så väl alla gånger ni klagat

på allt jag gjort, ni är lika jävla galna
som mig, visst, jag är ingen Dalai Lama
men har sprungit runt med min fana
jag har lyckats vakna, varit med i AFA och FAMA

nog tycker jag att jag förvarna'
knöt en snara när jag var liten av vita lakan
ni fattar väl aldrig, bara står där och gapar
orden blev valda men svalda...

ni borde ha bortadopterat mig till Satan
hade jag åtminstone sluppit höra er tjata
hade sluppit era jävla plastgranar
och aga när jag råkade säga "ragata"

råkade säga "skata" eller bryta lagar
att du inte borde ha svalt dina jävla Viagra
för om den hade slaknat hade ni bara kramats
och om jag aldrig funnits hade ni aldrig behövt AA

jag är så förbannat trött på att slava
trött på varje ton i varenda jävla skala
blir sugen på att bada full i isvakar
eller slanga avgasröret, sätta mig i bilen och gasa

kanske bränna alla minnen i en brasa
och alla kunskaper, alla saker som jag saknar
eller sluta äta, så jag magrar
kväva mig själv med en arseniktrasa

ibland är jag nöjd med allt, vissa dagar
men från toppen kan man ju tyvärr bara rasa
så jag fasar för den och sväljer min java
den bränner som lava, i mina fyra magar

spottar rim som en lama, alla känner mig som apan
härmar som en ara, flyger som en trana
min själ och mina röster är sårbara och nakna
dom vill ut och klöser med sina vassa naglar

dom skrapar... dom är nog faktiskt väldigt svaga
utmanar mig, men jag klarar mig som i en saga
Innifrån kommer den största faran
Om ni inte fattar det, då får det fan vara...