Insikt, utsikt, avsikt...
En glasmästare har nu gått i kras
Skärvorna på marken glänser likt påtagligt spruckna illusioner

Matta kanter med vassa hörn - så genomskinliga drag
Där han nu ligger med sitt förlorade ansikte

Så vacker då han ståtade på sin piedestal
SÅ vacker
Nu bara en hög av skärvor

Jag plockar försiktigt upp dem
En efter en
Bildar en mosaik av spruckna drömmar

Gömmer, glömmer och går vidare...