Publicerar igen eftersom att den inte gick att pubkicera när jag ändrat några småfel och sjirvit om några rader.
Dr. Jungs jävla död
Kunskap existera i förhållande till före och efter
Är det inte så?
Att de levande trånar evigheten medan de döda i panik jagar förgängliheten.
Man måste säga ja till sitt öde på robusta ben i stormen man måste våga veta se sig i spegeln utan att se tankemarorna kring axlarna först när det orubbliga inträder kan du snudda vid ditt öde det är då ett öde av stål;
varje form av lystenhet är av ondo alkohol, morfin, idealism, ju större din osäkerhet är inför alltet, du närmar dig det.
I livet efter detta när oken visar sig bestå av luft luftens tanke, projektioner begär, behov, det är sånt man kommer tycka synd om.
Allt kan givetvis appliceras på allt orden saknar alla betydelse, som historian, borde... Oh, du store Buddha dina förstenade läppar ger inga svar på om karman är personlig eler opersonlig.
Man säger nej till lidandet eller ja till glädjen. Vad är lidande och vad är glädje?
Alla tillstånd har högre tillstånd det finns alltid en ny botten annars skulle alla vara annorlunda.
Döden vill in i det tredimensionella för det är en annan kunskap subjektiv, kausal, arketypisk kunskap som kanske är den största i jämförelse med något åtminstone en motsats motsatsen är av hög betydelse ondska och godhet är av nödvändighet inga motsatser.
Nuet är upplyst så djupt att det inte ser sin vansinnesladdade subjektivism allt är så sjävklart, när det faller genom nihilismens thésil, inget är bättre än någon annan gudsyn, så som jag tar för mig ren, dynamisk strävande nackskott, man skall hålla sig kort man är ju människa
Fri vers
av
isidore
Läst 664 gånger och applåderad av 21 personer Publicerad 2008-08-07 05:47
|
Nästa text
Föregående isidore |