Jag fyller mig med organisk nektar,
och är så jävla glad att jag lever,
och inte bara är ett frö för vinden,
utan rötter som suger näringen ur marken.

För du och jag var aldrig ämnade,
plåster på såren var bara en biprodukt.
idioti är ett gissel, inte bara för den som
äger den utan framförallt för den som drabbas.

Jag flyttade inte mina steg längre bort,
jag tog två steg inåt, och bröt vindsegel
och presenning, det som varit mitt skydd,
och kompass.

Idag seglar jag inte förutan vind,
utan använder mina fötter.
Tro inte att du är odödlig,
den tanken luktar ruttet.

Jag vet nu att ibland kan man
tvingas kräla på marken som en mask,
en insekt utan insikt får oftast göra så.

Men när insikten slår till och kräver
handling, ja då slår insekt ut och blir
en fjäril med förmåga till förvandling.