Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

virlvelvindarna var bara hennes att förstå.






hon var aldrig det
du saknade i din blick

hon blev aldrig
ett med dina händer



för hon var ökenvind
yrväder och bortglömda drömmar

hon var det
som aldrig dröjde kvar



du trodde du såg
fjärilen bakom glaset

du trodde du kunde
kupa händer runt en stjärnbild


men hon var kylan
längs vintergolven
oceanerna
i de mörkaste av hav



hon var aldrig det
du saknade i din blick

och dina händer
greppar inga stormar














Fri vers av Tove Meyer
Läst 1868 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2008-05-06 23:52



Bookmark and Share

  Michaela Dutius
Oerhört vacker och med metaforer som lyfter och ger just känslan av virvelvind
2008-07-08

  Diffusiaria
otorligt fin
2008-07-07

  Thirre
Otroligt bra! Applåderar och bokmärker.
2008-06-15

  Maria Zena Viklund
åh jag ryser, helt fantastiskt skrivet och kan känna igen mig i den, applåd o bokmärke!! och guldstjärna!
2008-05-09

  "Silver"
Mycket vacker, melodisk skildring med upprepningarna på exakt rätt ställe, en skildring av de två som inte var varandras hälfter. På något sätt låg det i bådas natur - både i stormens och i handens som inte greppade den.

Alltid skönt språk när man läser dig, alltid hög kvalitet.
2008-05-08

    © Birgitta Wäppling VIP
En mycket bra dikt, som målar många vackra bilder.
T ex dessa rader:

\"för hon var ökenvind
yrväder och bortglömda drömmar

hon var det
som aldrig dröjde kvar\"
2008-05-08

  Junibarn
Oj. Så fruktansvärt bra. Och på läsvärda texter, grattis grattis eller vad man säger. =)
2008-05-07

    sunnanvind
Fängslande vackert! Applåder!!!
2008-05-07

  Ola Rydberg
Poetiskt vackert
2008-05-07

  Матрёшa
Underbart vackert..Så vemodigt o känsligt, det här är sånt du skriver när du är som allra bäst!! *boookmäker*
2008-05-07

  Lena Renman VIP
Hon var så mycket mer! Bravo!

lena
2008-05-07

  Aisha VIP
...fantastiskt!..
super, verkligen...
en underbar text...bokmärker!
2008-05-07
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer