Anna vad tänkte du där du satt i din kammare
och sydde dina initialer på örngott och lakan
Kände du en samhörighet i de bokstäverna
du så vackert broderade? ... A K...
Eller var det en protest du uppvisade mot
omvärldens slutenhet när det gällde ditt ursprung
En tyst protest mot att förvägras det namn du
bar som en skugga över ditt liv
Den blodsrätt du förvägrades genom att lägga
munkavle på sanningen

Liten och nätt med håret i långa lockiga ljusa slingor
Sammetsgröna ögon som bar en speciell glimt, sas det
Ett klingande vackert skratt som ofta smittade av sig
En sångfågel som ofta sjöng små visor till andras glädje
Skrev poesi och sånger då andra gjorde annat
Jag tror att du också bar på en sorg av att inte riktigt
höra hemma någonstans
En sorg över att inte riktigt duga som den du var
Inte kände ditt värde med den tidens anda

Ibland när du var liten fick du hälsa på i den fina
familjens hus, lekte med barnen, ni bodde i samma by
Det var en snäll familj som ville dig väl
Men du hörde aldrig till, räknades aldrig till dem
Ibland kom hjälp då din egen familj hade det svårt
Var hjälpen kom ifrån pratades det aldrig om
Jag kan ana att det var en far som ändå ville finnas
På något sätt gottgöra sin frånvaro


Hemligheten bar du inom dig, djupt förborgad.
En hemlighet som aldrig skulle komma att uppdagas
bara anas av de som fanns nära dig
Och absolut inget man skulle prata om eller låtsas om
Jag tänker på dig Anna
Stryker med mina fingrar över de vackert broderade
initialerna du bar som en hemlighet över ditt liv
Vårdar ömt dessa lakan och örngott du broderat
Känner en tacksamhet över att du faktiskt ville efterlämna
något av dig själv till eftervärlden
Din historia var din, är din

A K

Anna var min morfars mor. Hennes officiella initialer var inte A K.
Jag väljer att inte avslöja vad K står för då det är ett mycket
ovanligt efternamn och jag har förstått att det inte är lämpligt
att överhuvudtaget prata om det som rör Annas öde ...
Släkten K vill inte på något sätt kännas vid historien och
avsäger sig all koppling till Anna

Sunnanvind


Tillägg:
Anna gifte sig med Erik, de fick 13 barn, varav ett var min
morfar, två av barnen dog då de var endast några månader gamla.
Om Erik kan du läsa i min text :
Erik , en man med kärlek som strömmade ur hjärtat