På dörrmattan ligger ett tiotal reklamblad. De verkar nästan nödropa med sina uppskakade färger, sina svullna bokstäver, sina spända utropstecken. Och särskrivningarna och prisniorna står riktigt på tå i sina stjärnsmällsdesignade utrymmen. Alla vill nå mig, väcka impulser. Jag böjer mig ned och plockar i eländet. Letar efter andra försändelser, spännande överraskningar. Kanske ett besked om vinst i en glömd novelltävling. Kanske ett vykort från en glad, ifrånflyttad vän. Kanske ett skört kärleksbrev från en mystisk parfymkvinna. Kanske ett... men nej, jag hittar inget. Reklambladen är det enda. Och själv mäktar jag inte med att prestera överraskningar. Inte ännu, i alla fall. Inte redan igen.