minns den dan som igår
hänvisade till läkares skicklighet
utlämnad till frågor utan svar

frågorna talade i tystnad
svaren uteblev, endast tystnad
endast tystnad och väntan

du fick en liten vit sjukhusskjorta
passande en ett och halvt åring
liten vit prydlig ...stel! kall! inte din!
kysste dig, det här går bra, ingen
fara,mamma väntar, mamma är här
jag älskar dig mitt barn!

väntade............gud vilken väntan...
timmar som gick, timmar som kom
tiden stod ändå obarmhärtigt stilla

den förmodade timmen blev tre timmar

så kom du tillbaka, mitt lilla hjärta
där låg du, liten och väldigt trött
ditt ljusa lockiga hår stod som en gloria
runt ditt huvud...
den lilla sjukhusskjortan var inte vit nu
den var röd, nedfläckad av blod

jag skrek inombords ett skrik av vanvett
vad har de gjort med dig min älskling!!??
du sov mest efteråt och jag kunde inte
jag sov inte alls...
låg och tittade på dig hela tiden, rädd, rädd
visste nu att allt hade gått bra, men ändå
RÄDD!!!!

du hade fått svårt att andas under narkosen
det hade blivit kris, man larmade på hjälp
men larmknappen var ur funktion!
KRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIS!!!!!!!!!!!
det var uppdämd stämning bland personalen
alla var uppskrämda och upprörda

tack och lov gick det bra....


ännu känner jag paniken över att inte kunna
finnas vid din sida, skydda dig
det är flera år sedan nu och minnet gör ont