Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

lika samma

hur vi än vrider och vänder på livets
rubriks kub
så är den fortfarande fyrkantig


ödet är klokt
vi är alla förutbestämda
och när alla gränser har tänjts till det yttersta
undrar jag

var finns hoppet
existerar det


jag är realist
tyvärr
och när jag har blivit ett med åskmolnen
och min tårdamm översvämmar och brister
tvingas jag inse

vi slutar alla på samma sätt



ella fitzgerald sjunger tillsammans med louis
och jag ler fast mitt hjärta är tungt

försöker fixa radion som skrapar lite


jag har kämpat och kämpat
och kämpat
och borde nog fortsätta kämpa
(för den möjligheten har jag)
egentligen

det handlar bara om att välja

vi slutar alla på samma sätt



jag ler när ella sjunger rakt in i trasig själ
och borde fortsätta kämpa

men i en värld av oändliga (o)möjligheter
är lycka bara en nyans på gråskalan




Fri vers av RutigKjol
Läst 329 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-08-10 19:28



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö
En nyans att ta vara på.
Jag njuter av att läsa dig. Tycke att du funnit ett språk som är du (ändå känner jag inte dig). Anar faktiskt en del hopp i denna. Riktigt bra uttryck. Applåd.
2008-08-13
  > Nästa text
< Föregående

RutigKjol
RutigKjol

Mina favoriter
En narr i sorgsen takt.