En kaskad av stigande stjärnor
strax över horisonten
spår av skimmrande guld
på den blekrosa himlen
likt kometer forserar de luften
väldiga att skåda
där de sakta vandrar över skyn

En pojke får syn på de väldiga ljuskropparna
stannar upp i sin lek
Han ler alvarligt
det här
är det vackraste han någonsin har sett
Så viker en av dem från sin bana
och kommer tyst mot honom
där han står i sandlådan
mellan höghusen

Ljuset blir starkare
han släpper sin spade
i ren förundran
det är som om solen själv
kom rakt mot honom

Han hör ett dån
någonstans
långt, långt borta
marken vibrerar lätt

Stjärnan faller
tryckvågen är enorm
han slungas ut
bort
hans kött bränns
hans ben krossas
och lekplatsen
ligger i ett hav av aska
och ruiner

Soldattramp i fjärran
tynar sakta bort