Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Då men nu

I en vidunderlig tid
dansar kärleken på lågor
och över torpet
täcks himlen av såpa

I ett rött skjul vid havet
stannar tiden
då flickor blir stolta kvinnor
och pojkar blir rädda män

På ett oljat bord av drivved
står en butelj
med ljummen pilsner
och i soffan sitter morfar

Mot husväggen slår trofast tron
om bättre tider
och vattnet i brunnen
räcker länge än

I en sophög i stadens utkant
blottar sig ett albums
liv
i den fuktiga vinden

Över självförtroendet
skriker måsarna
medan lien slår
det höga gräset

Genom ett fönster
ser jag mig själv
leka
med min bror

- och jag tänker på pappa




Fri vers av Lénon
Läst 283 gånger
Publicerad 2005-07-20 09:30



Bookmark and Share


  Peter Stjerngrim VIP
Nu förstår jag kanske lite mer av vad du lät mig förstå när du kommenterade I månens sken ...

Vackra bilder du förmedlar
om än färgade
av den smärtsamt sorgsna
saknaden
Eller kanske just därför ...
2005-07-20
  > Nästa text
< Föregående

Lénon