”Öh, vad sa du?” frågar han och för första gången under kvällen ser han en aning obekväm ut. Det har hittills gått bättre än vad jag trott, men nu verkar han alldeles för nojig för att något av det jag planerat alls ska fungera.
”Ta av dig kläderna”, säger jag igen och försöker låta lika samlad som de ord jag skrivit ned på papprena jag håller framför mig. Kameran surrar och får mig att känna mig en aning stressad, men jag tror att jag lyckas övertyga honom om att jag inte anser detta nya, mer intima element i situationen förändra vad vi håller på med. Han borde väl ändå ha förstått att han skulle behöva ta av sig kläderna förr eller senare?
”Allt, eller ska jag ha kalsongerna på?”
Han låter fortfarande en aning tveksam men jag lyckas breda ut ett övertygande leende över mina torra läppar och suckar försiktigt.
”Nej, alltså, du skall vara naken.”
Han ser på mig ett ögonblick innan han gör som jag sagt och jag slås ännu en gång av hur snygg han är. Att jag skulle få tag på en så perfekt grabb till min film hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig – även om jag visste att det inte skulle vara allt för svårt att få någon att ställa upp. Killens enda nackdel är hans agerande, vilket, i alla fall hittills, är stelt och inlevelselöst eller, på sina ställen, helt gräsligt överdrivet. Andra skulle kanske lägga stor vikt vid detta, men för mig spelar det ingen som helst roll; det är inte något storartat skådespeleri jag förväntat mig denna kväll.
Hans småskitiga byxor verkar vara svåra att få av sig och kedjorna som hänger ur fickorna klirrar i golvet när han fumlande försöker trä dem av benen. Tröjan ligger redan slängd över hans jacka och ryggsäck, och när kalsongerna är väck sätter han sig ned för att ta av sig strumporna.
”Sådär”, säger han och ställer sig upp igen och jag synar hans nakna kropp ett ögonblick innan jag fortsätter med mina instruktioner.
”Ja, nu skall du vara två personer, den ena står där”, säger jag och pekar mot en dörr där låsmekanismen tagits ur och lämnat själva träytan som en orubblig del av väggen, ”och den andre står där.” Jag pekar på golvet bara någon meter därifrån. ”Den ene heter Nicklas och den andre Jake. De bråkar och när du framför dina repliker skall du skrika sådär som om du vore arg.”
”Okej”, säger han och ser bort mot dörren.
”Ja”, suckar jag, ”du kan ju börja som Nicklas, det är han som står vid dörren.”
Han går dit jag bett honom och ser bort mot platsen där jag sagt att hans andra karaktär, Jake, skall stå och jag säger åt honom vad han skall säga.
Medan han sätter igång försöker jag att inte dra på munnen åt hur han försöker få de dåliga replikerna, som jag för några kvällar sedan knåpat ihop, att låta seriösa. Men killens överdramatiska, fumlande skådespeleri gör det näst intill omöjligt. Hade jag inte varit så lättad över att han trots allt inte haft några egentliga problem med att vara naken eller att han inte ifrågasatt varför han skulle vara naken i just denna scen hade jag avbrutit och tagit om det hela.
Jag går bort till kameran och ser till att fokus ligger rätt. Det ser bra ut och jag låter än en gång blicken glida över hans smala men inte direkt beniga kropp. Medan scenen fortskrider tycker jag mig kunna uppfatta något i hans agerande som tidigare inte funnits där.
”Nej, du ljuger!”, skriker han så högt att jag nästan hoppar till.
”Varför skulle jag ljuga?” Han låter mer samlad.
”Därför att du alltid ljuger…”
Jag ryser till.
När scenen är över frågar han om han skall ta på sig kläderna igen.
”Nej”, säger jag och plockar fram en cigarett. ”I nästa scen skall du bli knullad.”
”Okej, visst”, han flinar dumt och ser en aning generad ut.
Jag är förvånad över att han gått med på det utan att ens tveka, men kanske är det inte så konstigt. Sex är ju ändå anledningen till att han befinner sig här i rummet med mig och kanske känner han sig en aning uppmuntrad över att temat börjar närma sig det han väntar på.
”Ska du ha en cigg?” frågar jag och han rycker på axlarna.
”Jag har egna, men varför inte.”
Jag kastar över en till honom och när han sträcker sig ut för att fånga den dinglar hans snopp till. Jag drar på munnen och blåser ut ett moln rök.
”Du kan röka medan vi filmar, det spelar ingen roll.”
”Visst.”
Jag säger åt honom att lägga sig på golvet och han breder ut jackan över den plats jag pekar ut innan han lägger sig ned.
”Såja, benen i luften och ned mot axlarna, precis sådär, ja.”
Jag drar ett bloss och zoomar in lite innan jag börjar mata honom med repliker. Ännu en gång lyckas han, i alla fall när han kommit en bit, på ett ganska övertygande vis leva sig in i rollen.
”Förresten”, säger jag, halvvägs genom scenen, ”kan du, öh, runka lite så att du blir, du vet, hård.”
När det är klart säger han att han fryser och jag låter honom ta på sig sin tröja. Den är i alla fall kort nog för att man fortfarande skall se hans penis och i nästa scen är det vad som spelar roll.
”I den här scenen skall du vara en fågel. En kåt fågel.” Han ser irriterat på mig och jag rycker på axlarna. ”Du kan spela lite som du vill, jag vet inte hur fåglar gör när dom är kåta. Du kan börja där.” Jag pekar och han sätter sig på huk.
Scenen blir inte riktigt som jag tänkt mig; han har problem med att bli hård den här och ser då och då riktigt generad ut. När jag ber honom fejka en orgasm skruvar han på sig och det blir ganska tafatt, eller rättare sagt helt värdelöst.
”Ta på dig byxorna”, säger jag och han verkar lättad när han trär dem över sina hårlösa och smala ben. ”Nu skall du vara pappa. Du heter Kamino och, tja, du förgriper dig på ditt barn,” förklarar jag. ”En liten son alltså, men, öh… du fattar.”
”Exakt hur skall jag göra det då?”
Han ser åter tveksam, nästan lite stött ut.
”Tja, jag vet inte”, säger jag, ”som du skulle förgrep dig på Jake när han var liten, antar jag.”
”Jake?”
Han suckar och ger mig en uttryckslös blick som kanske är någon form av halvhjärtad protest, men är snart nog igång.
”Vill du leka en lek?”, frågar han ett barn som inte finns där och jag ställer in skärpan med en pirrande känsla i magen.
Kamerans surrande blandas ihop med surrandet innuti och det hela får mig att må illa. Jag plockar upp ännu en cigarett för att stå ut.
Scenen som utspelar sig framför mig är nästan lika tafatt som den fejkade orgasmen i den förra men på något vis ändå vedervärdig. Trotts mitt illamående känner jag mig nöjd.
”Var det bra?” frågar han när han är färdig och jag rycker på axlarna.
”Jodå”, säger jag och ler när han tvunget vill ha ett svar, och han ber om en cigarettpaus.
Nästa scen är en sexscen mellan mig och honom, där han skall spela oss båda. Jag är lite nyfiken på vad han kan tänkas vilja göra med mig. När jag plockade upp honom sade jag att jag kan göra vad han vill efter att vi filmat färdigt, men nu när det visar sig att han skall få spela upp sina fantasier helt ensam innan själva akten verkar han vara motvillig att erkänna dem.
Ett tag försöker jag övertala honom med en rad betydelselösa ord och oinspirerade meningar, men blir tvungen att suga honom hår innan han är kåt nog för att gå med på det.
Jag ställer mig bakom kameran och säger åt honom att börja.
När scenen är över känner jag mig en aning besviken och funderar på att ställa in för att slippa genomlida en så banal sexakt, men gör det inte. Istället tar vi ännu en paus och jag bestämmer mig för att försöka förklara vad jag vill åstadkomma med det vi håller på med.
Efter någon minut avbryter han och skakar på huvudet.
”Glöm det”, suckar jag, ”jag visste att du inte skulle förstå.”
Nästa scen är mer komplicerad och han måste spela sex olika karaktärer, som heter Shane, Cody, Corey, Jake, Brett och Roland. Det tar en stund att förklara och det blir kanske lite förvirrat. Han försöker få scenen att kännas realistisk men gör uppenbara fel på några ställen. Dock är det något i hans sätt att leva sig in i rollen som den yngste sonen som får mig att kunna bortse från de sämsta bitarna och överlag känna mig nöjd.
Han förväntar sig inget beröm efteråt och jag ger honom inget heller.
”Är det mycket kvar?”, vill han veta och när jag säger att det bara är fem-sex scener kvar undrar han vad klockan är.
”Det spelar väl ingen roll? Du får sova hemma hos mig om du vill.”
”Jaha, ja, okej, då spelar det väl ingen roll då.”
Jag vet inte hur lång tid det är kvar på bandet och hoppar, i alla fall för tillfället, över två scener med karaktärerna Nicklas och Jake för att se till att de andra, lite viktigare bitarna, kommer med.
”Nu är du den lilla pojken som runkade igen, men nu har du blivit äldre och skall ha sex för första gången. Du har nyligen insett att du föredrar killar och du är med en annan pojke från din klass.”
”Vart är vi då?”
”I en buske utanför gymnastiksalen. Du heter Nicklas och den andra heter Jake.”
”Okej.”
Han spelar upp scenen och gör det hyfsat bra. Jag gissar på att han använder sig av egna erfarenheter och minnen, för det hela blir ganska trovärdigt, även om han ibland råkar se på mig och bli generad.
Han har stånd från början till slut.
”Kan det inte räcka så?” frågar han när det är över och går bort till mig. Jag granskar hans blå ögon medan han rör vid mig och börjar faktiskt känna mig en aning sugen på att knulla, men inte med honom. Eller, inte direkt i alla fall.
”Nej”, suckar jag när hans hand letat sig ned till mitt skrev. Min penis har börjat kittla lite, men är fortfarande mjuk och han ser besviken ut.
”Vill du ens?”, frågar han och låter ännu mer nedstämd än vad han ser ut. Nästan fjollig. ”Jag menar, öh, det känns kanske inte riktigt värt det ifall du inte ens är intresserad.”
Jag ler och vill nästan säga något uppmuntrande, men vet inte vad jag i så fall skulle säga. Istället förklarar jag nästa scen och när han inte alls verkar vilja göra något mer kysser jag honom försiktigt. Han ser in i mina ögon och det jag ser får mig att vända bort blicken.
”Kom igen”, suckar jag, ”vi är snart klara.”
Nästa scen är jag lite tveksam över, för samtidigt som det känns viktigt att få med den på band är den ganska intetsägande. Han ska bara låtsas att han duschar, tvålar in sig och sånt där, medan jag kör voice-over och beskriver alla hans tankar. Handlingen ligger alltså i min röst, och hans låtsasduschande ska bara fungera som bildakompa-njemang. Därför tvekar jag.
Scenen går dock fort att färdigställa Och jag kör på med nästa med en gång.
”Nu är du mig”, säger jag. ”Alltså, du skall spela mig. Scenen skall återspegla din uppfattning om mig och du måste i detalj förklara allt du föreställer dig. Vilken miljö du tänker dig mig i, vilka möbler jag har i min lägenhet, kläderna jag bär. Du måste tänka på allt. Allt. Förstår du?”
Han nickar och ler brett.
Scenen han spelar upp är känslolös och kall, ganska elak till och med, och hade jag inte varit för road av hur dåligt allt stämde med vem jag egentligen är, kanske jag skulle ha tagit åt mig.
Jag börjar irritera mig på att han har kläder på sig och ber honom att ta av sig dem igen.
”Nej”, säger han och jag hoppar nästan till. ”Jag vill inte mer nu, det får räcka.”
”Vad menar du?”, frågar jag förvirrat.
”Jag menar precis det jag säger.” Han låter bestämd. ”Det här är för konstigt för mig. Om du vill knulla mig så visst, men inte om jag behöver fortsätta med den här skiten. Då drar jag hellre.”
”Kom igen nu, fega dig inte”, försöker jag men han vägrar.
”Jag tänker inte fortsätta”, ryter han och plockar upp sin jacka, drar på den och slänger väskan över axlarna. ”Jag drar om du inte slutar med det här tramset.”
Han står och ser på mig en stund och jag vet inte vad jag skall göra.
”En scen till”, suckar jag till slut och han tvekar.
”Nej, kom igen, vi har hållit på i över en timme. Kan det inte räcka?”
Han ser bedjande på mig och jag ler.
”Det går fort. Inget komplicerat, jag lovar.”
”Men…”, han tvekar och låter sedan väskan glida ned på golvet med en suck. Mitt leende brednar medan han klär av sig igen.
”Nu skall du, öh, ta livet av dig.”
Han ser förvånat på mig och rycker sedan på axlarna.
”Visst.”
”Låtsas att du skär upp handlederna, men gör det inte för snabbt. Tveka. Testa att snitta mindre djupt innan du verkligen vågar. Misslyckas gärna först. Bli förbannad. Gråt, skratta, öh, jag vet inte, försök bara göra det… du vet, trovärdigt.”
”Jaja. Visst.”
Han sätter sig ned på golvet och nu har han ett rakblad i handen. Hans händer darrar lite när han låtsas spegla sig i den lilla glansiga metallbiten och han gör det så bra att jag nästan inbillar mig att han verkligen håller i något. Efter en stund för han bladet sakta mot sin vänstra handled och hugger till, men inte djupt nog för att det skall göra någon större skada.
När han, några minuter senare, har låtsats skära upp båda handlederna ordentligt sitter han stilla och ser på dem ett tag. Jag kan nästan höra blod droppa ned på golvet, så verkligt känns det. Han sitter kvar en stund med blicken sänkt, lägger sig sedan ned och låter ögonen vila mot det kalla golvet. Han försöker inte pressa fram några tårar, vilket jag fruktat, men något får hans ögon att ta tag i min blick och hur jag än försöker kan jag inte göra mig fri från dem.
När han frågar om han kan ställa sig upp igen är jag så hård att jag nästan vill knulla med honom här och nu, men jag kontrollerar mig och säger att vi är färdiga; att jag är nöjd.
Han ler lite och torkar bort en försenad tår ur ena ögat medan han ställer sig upp.
”Ska vi gå?”, frågar han när jag plockat ihop kamerans sladdar och stoppat ner stativet i min väska.
”Ja”, säger jag och kysser honom länge. När våra läppar glider isär ser han glad ut och jag plockar leende fram en cigg medan vi beger oss bort mot den riktiga dörren. Klockan är mycket, men jag är inte trött och jag antar att det ännu kanske finns lite mer att hämta innan dagen gryr, även om kvällens höjdpunkt är över för min del.