solnedgång över costa rica
pappa i skuggan
av ingenting

hans leende och med ens
jag kan förstå
vad det var du såg där
en gång för länge sedan

vi måste samla våra tankar
för att inte rivas sönder
när vi rotar i flyttkartonger
och minnen glömda
samla oss

leenden bakom svunna fotografier
den äkta varan för länge sedan
till mor på mors dag
till dig för jag tycker om dig
grattis det blev en flicka
en pojke
en flicka

de där vackra dragen
de fanns där hela tiden
jag ser dem först nu
när de som bar dem
är borta

solnedgång
soluppgång
solnedgång
leva
dö
leva
dö

gränsen är fingervarm
rumstempererad

mamma snarkar
peruken på

de där lådorna
med allt som var
de står alltjämt kvar

imorgon är en annan dag
solnedgång över costa rica
jag ska minnas bilden
den är vacker
den är då