Inuti de

vid de

sumpluktande gölarna

bevittnade det mörka vattnet 

sjudande, sprattlande av yngel

och vildhet i symbiosens kräldjursdans 

hela natten genom kulna landskap

det ljus som bestod

var detta tidiga gröndunkel

alltså; någonstans där minnet av grönt

möter den kolsvarta verkligheten

likväl ett älskvärt riktmärke 

gentemot de obebyggda nejdernas kuliss,

källan till grönskimret ville inte gör sig känd

för sökande blickar, det fanns bara där

som ett förtrollat dis, behagligt 

som den stigande dimman

över jordåkern kring morgonen,

trösterikt ljum

som en molnslöja över stark sommarsol.