Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till/om min far


Du bar på mörkret


En rygg
vänds hastigt
bort
över vår
in i sommar
och blommorna som blommade
grävdes undan
då hus och trädgård
genom ett handslag dog
en död som var för alltid

En rygg
en man
försvann
utan att någon hann
ta farväl


Att det smärtade
men att allting var övergående
var ord som lämnades kvar
att hålla i
att smaka på
att tro (eller inte) tro på

Krackelerat
gick livet vidare
för att tiden inte tilläts stå stilla
och för att ingen ville vara kvar där
de var




Fri vers av Lénon
Läst 333 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-07-21 14:22



Bookmark and Share


  Teresia Ridell
Välskrivit om sorg, saknad. en rygg som vänds bort; snygg beskrivning !
2005-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Lénon