Medmänniskan
Första årgångens text, (Första Johannesbrevet 4:7-12)
Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.

Evangelie texten också första årgången, (Lukasevangeliet 10:25-37)
Då kom en lag lärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv". Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?"
Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

MIN NÄSTA – DEN JAG MÖTER
Vårt tema den här söndagen är ”Medmänniskan”, det som i Bibeln brukar kallas ”min nästa”. ”Min nästa” är ett lite gammalt ord, och det kan nog vara på sin plats med en förklaring innan vi går in i bibeltexten. Som den lag lärde frågade: ”Vem är min nästa?” – Min nästa är den som är näst intill mig, den som är närmast mig just nu, den som jag möter i varje stund.
Just nu har du en nästa till höger eller vänster om dig i kyrkbänken – och eftersom vi ska tala en hel del om ”din nästa” nu i predikan, så kan det vara bra att veta hur en nästa ser ut. Så du kan väl vända dig om till din nästa och skaka hand?
Och nu, om du har din uppmärksamhet riktad mot mig just nu, så är jag din nästa för just den här stunden. Det som sker här i kyrkan, på kvällsmötet, är ett möte – på ett plan mellan varandra, just nu mellan dig och mig, på ett djupare och viktigare plan mellan dig och Gud.

HÅLLA LIVET PÅ AVSTÅND
Gud är här för att möta dig. Men den stora frågan, i livet och i den här predikan, är: Är DU här?
Gud är alltid här, han har alltid sin uppmärksamhet riktad mot dig. Han är Livet – i honom är det du lever och rör dig och finns till (Apg 17:28). Men vi är inte alltid där, vi har så många sätt att skydda oss från Mötet - med Gud eller Livet, med andra människor, med oss själva. Var och en av oss har sina egna sätt. Det finns de som bygger sig en fantasivärld och lever i den istället för att vara här. Vi kan säkert komma på människor som går maktens väg och försöker behärska sina medmänniskor, som pratar på eller manipulerar. De tillåter inte andra att komma nära så att Mötet kan ske. Och det finns de som spelar en roll, rollen som det stackars Offret eller den lustige Spelevinken, och så har man en mask framför sig själv så att människor möter den masken, istället för ens verkliga jag.
Eller så kan man göra som farisén i evangeliet – hans roll heter Religiös, och för att slippa undan Mötet med Livet och levande människor, så teoretiserar han sin värld i ett system med färdiga fack. Det går bra att prata om att ”älska Gud och älska din nästa”. Men Jesus säger: ”Bra! Där har du Livet, gör så och gå in i det!” – då drar han sig undan och vill fortsätta diskutera för att ha koll på saker och ting. ”Så… hur definierar du ordet ’nästa’? Och hur definierar du ’älska’?”
Jag vet inte om du känner igen dig i någon av de snabba skisser jag gjorde över olika mönster och försvar för att hålla Livet på avstånd. Men om vi tänker till och lyssnar inåt, så kan vi bli medvetna om våra sätt – om vi vill och vågar.

VARFÖR GÖR VI SÅ?
Men en fråga är: Varför gör vi så här – ibland eller ofta eller nästan hela tiden? Varför hindrar vi människor, och Gud, och oss själva, från att möta oss sådana som vi verkligen är?
Är det inte så att vi innerst inne är rädda – vare sig vi nu är försynta eller döljer det under hårdhet och maktsökande säkerhet?
Är det inte så att vi alla kan säga som Adam en gång inför Gud: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig” (1 Mos 3:10).
Vi bär på så många rädslor och på skam och skuld, dels genom egna synder;
men kanske i minst lika stor grad, genom andras synder mot oss – som mobbing och manipulation eller att någon inte var där för mig, eftersom de själva var skadade genom att Någon inte var där för deras skull – och så går arvsyndens kedja tillbaka, från generation till generation, ända till Adam och Eva, som var de första som flydde från mötet med Gud och mötet med varandra och mötet med sig själva.

GUD SÖKER OSS
Men – som vi hörde i episteltexten – så är inte Gud sådan att han bara ser på om vi murar in oss i ensamhet. Gud är kärlek. Gud är möte. Gud är Faderns och Sonens eviga möte i den helige Andes kärlek – och ”Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.”
Jesus har kommit hit för att möta människor som flyr, som gömmer sig, som bygger murar, som farisén. Och allt det som trycker dig i ditt hjärta - innerst inne, allt av rädsla för att inte räcka till, och av oro och skam, av synd och självförakt – det är inget som Jesus är främmande för. Han har tagit allt ditt mörker och låtit det komma över honom där han hängde på korset och blödde för dig.
Och jag tror att många av oss har erfarenhet av, att om vi försöker komma undan genom att skapa vår egen verklighet, då blir vi inte fria.
Sorger drunknar inte så lätt, vare sig i sprit eller fantasier eller prestationer. Men Jesus säger: ”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8:31). Om du tar emot hans verklighet, om du möter hans blick och ger honom ditt mörker, så uppenbaras hans ljus för dig på ett nytt sätt.

Det är som med den förlorade sonen – han som gick från sin Far och stod där i sin självförvållade förnedring, och så står det att han ”kom till besinning” (Luk 15), eller i grundtexten ”kom till sig själv”. Först slutade han fly och kom till sig själv, mötte sig själv sådan han var – och sedan kom han till sin Far och mötte honom sådan han var och blev förvandlad – en ny mantel så att han var klädd i en ny värdighet, nya skor som gav en ny grund under fötterna, och en ring som uttryckte hans samhörighet med en Far som älskar honom.

MÖTA Medmänniskan
Och när vi vågar möta oss själva och vågar möta Gud, då har vi en grund för att våga möta våra medmänniskor - vår nästa – var och en som vi möter där vi är i varje ny stund. Farisén flydde för mötet, och i Jesu liknelse så flydde prästen och leviten för mötet med den trasige mannen – de gick över på andra sidan och gick förbi. Prästen fick inte röra vid en död människa, för då fick han inte utföra sin prästtjänst på ett tag – så han var nöjd med sitt religiösa system och hittade skäl för att undvika mötet där.
Men så kommer den här samariten – jag tror att vi har svårt att fatta hur provocerande det är att Jesus låter en ”samarit” vara hjälte och förebild i liknelsen. Samariterna var de som tillbad ”typ” samma Gud, fast inte så som fariseerna, utan efter sina egna idéer. Samariten, det är ”den andre”, det är ”de” – de som verkar vara annorlunda, de som verkar ha fel, de som verkar vara farliga för att vi inte VÅGAR möta dem.

DEN SOM ÄLSKAR KÄNNER GUD
Och man kan dra olika stora teologiska växlar på det här, men jag tror att Jesus vill säga till oss, som är hans folk: Akta dig för självbelåtenhet!
Paulus säger: ”Den som TROR sig stå ska se till att han inte faller.”
Vi som är kristna har inte monopol på kärlek här i världen. Judarna trodde att de hade monopol på Gud, och Jesus kom för att visa att Gud är större än så. Det kan vara värt att ställa sig frågan: är det nu vi kristna som har stelnat i en självbelåten monopol situation?
”Guds ord bär inte bojor” (Fil 1). Johannes säger i episteltexten: ”Gud är kärlek, och den som älskar känner Gud”. Det är som om han antyder att den som vågar ge sig hän åt kärleken – riktig kärlek nu, inte så som samhället förbilligar ordet som bara den köttsliga attraktionen, utan den som går in i agape, i det sanna Mötet – han får en slags kontakt med Gud, även om han själv inte använder ordet Gud för att beskriva det.
Det är som vi sjunger i psalmen, ”Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid”. Och det sägs så vackert i Svenska Kyrkans nattvardsliturgi:
Han är ditt eviga Ord som går ut över hela jorden,
för att möta människor och gripa in i deras liv.
Över hela jorden sker under,
när människor känner igen honom
som din Son, vår Frälsare.

Jag tror att det runt omkring oss finns många människor som anar vad livet handlar om, som har smakat något av vad kärlek och Möte är, som har rört inte vid Guds ansikte men vid Guds hand och låtit sig bli berörda av den handen som är utsträckt här i världen. Det är din och min uppgift som kristna att hjälpa dem att se att detta är Jesus som de redan haft kontakt med.

ATT GE SIG HÄN ÅT KÄRLEKEN
Men – och nu ska jag, på ett kanske ofullkomligt sätt, säga något som kanske är något av det viktigaste du får höra i ditt liv. Mycket viktigare än att du förklarar för andra om Jesus i deras liv, är att du själv i ditt eget liv ger dig hän åt kärleken och Mötet – med Gud, med dig själv, och med din medmänniska.
Bibeln säger: ”Den som inte älskar, är kvar i döden” (1 Joh). Det handlar om att delta i Livet – både nu och i evigheten. När Jesus berättar om fåren och getterna, om dem som kommer in i himlen och de som är utanför, så klassificerar han dem inte efter teologisk kunskap. Det var en sak som framför allt kännetecknade fåren, de frälsta, och det var: De älskade. De brydde sig. De gav mat åt de hungriga och kläder åt dem som frös, de tog hand om sjuka och hemlösa och fångar.
Bibeln säger: ”Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” (Jak 1:26-27)

DE SOM JAG BEUNDRAR
Det finns de som beundrar mig för att jag kan läsa Bibeln, och ge en god tolkning. Men de som jag beundrar, det är de som älskar – de som älskar sin familj, de som tar hand om stökiga scouter och ungdomar, de som kan möta människor med trasiga liv och visa dem Guds väg till kärlek och upprättelse – det är människor som får min beundran.
Jag träffade en tjej som jag jobbade med i Malmö som har ett kristet arbete bland prostituerade där. Man undrar om det går att komma lägre – kvinnor, som tvingats in i att sälja sina kroppar. Men det finns de som är ännu mer osedda, och det är deras oönskade barn – som kommit för att de inte har råd med p-piller.
Så kommer den här tjejen med några från församlingen till horkvarteret och går runt, pratar med dem, ser dem, ger dem mat, lär dem lite och berättar att de har en Far trots allt i himlen – och så drömmer hon om att kunna bygga en gemenskap för dem. Det är sådana människor som får min beundran.

GÅ DU OCH GÖR SOM HON
Och Jesus säger, till mig och till oss alla: Gå du och gör som hon. Låt oss alla be Gud, nu och varje ny dag, att han visar oss: vem är vår nästa, och att han ger oss mod att stiga fram i kärlek till Mötet med honom. Då ska vi en dag få höra Konungen säga:
Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder eller systrar, det har ni gjort mot mig. (Matt 25:35-40)


LÄR MIG HÖRA DIN RÖST PÅ BUSSEN
(Psalmer och Sånger, 704)
Lär oss höra din röst på bussen
en novembermörk morgon i stan.
Lär oss se dina ögon i vimlet
en lördag på köpcentrumsplan.
Lär oss se dina hungrande händer
som sträckes mot rikemans bröd.
Lär oss, Herre, att du själv lider
i förtryck, förnedring och nöd.
Lär oss höra ditt rop ifrån cellen
genom anstaltens hårda betong.
Lär oss höra din gråt i kvällen
genom kyrkrummets aftonsång.
Allt vi gjort mot dessa de minsta,
så löd dina egna ord,
har vi gjort dig, min Gud och min Herre,
som är här hos oss på vår jord.
Förlåt oss vår präktighets otro,
förlåt oss vår ohörsamhet.
Och ge oss rättfärdighetshänder
mot förnedring och ofrihet.
Amen