Väl var De som under regn och tårar låter orden dansa
Och som genom ensamheten trotsar tystnaden med prosa.

Väl var De som stupade för kärlekens glans
För De som tog denna kamp blir livet saga.

Väl var De som föll innan seger vanns
För De runtomkring slocknade fosforögda.

Väl var De som brann för guldet av ett enda ord
För det skulle ha sagt vad kärleken borde.

Väl var De som följer oss för deras skull
Dessa är levande och Vi är stoft och mull.

Jean-Raoul de Marcenac 2007