Blod av mitt blod
Som dömer mig så hårt
För mina ord klingar
Och bränner som eld.

Lyda vill jag ej
Ej följa tysta blickar.

Jag är ni-
Som delar
Dessa brännjärn och svidande eld.
Ej slåss jag för ett privat Öde
Men mot nöd och skam.


Så hör hur lågorna sjunger
I mina ord som ber
Vakna! Blod av mitt blod; Broder
Mina ord är blommor som vissnar
Vattna dessa fröen
Tar hand om de, väl

Jean-Raoul de Marcenac