Jag har varit en "ängel" med flammande svärd.
Mina sömnlösa nätter är också något värt,
Eller någon...

Du med ögon fyllda av hav
Dit jag längtar
Din sol och din röda mun...

Hela mitt patos som söker
Och ber om blommor och fred
Vill ge värme, den djupa värme,
Till din själ som fram, ur mörkret, blomstrar

Av fattigdom är jag präst
Och gör dygd av kärlekens nöd
Den ingen har, våga mest
Söka också hos dig detta söta bröd

Men…

Nu är jag tyst och saknar vissa ord
Som läker världens förgiftade sår
Mitt hjärta saknar sitt tidigare mod
Att strida mot pestens tider och hungerns år

Välsignad vare den som kämpar
Trots kärlekens ärr och sår
Välsignad vare den som segrar
Och i ständig längtan går

Må den i ensliga skogar vila
Under korta timmar
Sin ärrade själ som illa
I blott tystnad helar

Så

Hjärta, lär dig att tiga

Ty,

Av sår och feber stärks ingen.
Ljus som stål är kärlekens borg
Där svärden vilar under plymen
Som högt dansar över sorg.


Jean-Raoul de Marcenac

Februari 2007