..känsla av halvdana dar,
som rymmer allt men ingenting har,
himlen är grå, dropparna små,
mina glädjeämnen alltför få.

Jag undrar om det aldrig blir bättre än,
jag undrar om du ännu är min vän,
jag undrar men kommer aldrig få veta,
vad mitt barn, som aldrig föds, skulle kunna heta.

Det är gott nog åt mig,
men skrattretande för dig,
att stå i detta fönster,
och spana in regnets mönster.

Det är självklart för dig,
men avlägset för mig,
att önska nåt mer,
men du bara ler...