Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Barndomstid

Det fanns en gång en tid,
den tiden var en evighet,
det trodde jag, det trodde vi,
vi bara levde våra liv.

Den tiden minns jag starkt,
det var en lycklig stund,
och alltid säker var jag då,
att lyckan fanns för mig.

Hos mig var hela världen,
och allt som jag behövde,
aldrig tänkte jag väl då,
att bättre platser fanns.

Allt var stort och nytt,
allt var roligt och ett äventyr,
hela livet skulle vara så,
det var det jag trodde.

Men tiden gick och allt gick fort,
så fort, jag trodde den stod still,
men ack vad jag tog fel,
den rusade förbi,

....och jag märkte ingenting.

Nu ser jag på min barndomstid,
hur såg jag livet då?
Hur blev jag den jag är idag,
och när hände det?

Plocka fram det djupt ur dig,
det barn du var en gång,
då ska du se du lär dig nå´t
nå´t du glömt du visste förr.





Fri vers av Helga Elin
Läst 661 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-08-29 20:43



Bookmark and Share


  LassO
ja den var märklig, den tiden. Själv var jag 8 drygt när vi flyttade och tiden innan dess.... är liksom "guldtiden".
2008-09-19

    Birgitta Wallgren
Måste bara få kommentera till Anders: Ja, tänk hur det fungerar med små barn, ändå om ni skulle flytta nu skulle hon förmodligen inte alls minnas lägenheten! Som Jonathan, han minns inte mycket av Alfta och inget från dagis där, trots att han ändå var fyra år när vi flyttade.
2008-08-31

  Anders Nordlander VIP
gillar sista strofen; " nå´t du glömt du visste förr" Bra skrivet. Jag ser ju på Emmie hur hon lever i nuet, för henne är vår lilla lägenhet en stor del av hennes liv.
2008-08-30

    Birgitta Wallgren
Tål att tänkas på! Man förändras, tiden går men på något vis...är man också ändå densamma.
2008-08-29
  > Nästa text
< Föregående

Helga Elin