hon sitter vid

det öppna fönstret

med ett elegant leende

en avslutad Marlboro

är våra blickars centrum

vi låter tystnaden tala

just nu

faller inte orden

utan en

avsevärd ansträngning

som på beställning

gör en ljummen kvällsvind

sin entre i dramat

din doft intar rummet

öppnar ett kaleidoskåp

av minnen

sakta sjunker jag ur stolen

mot ett golv som blivit ett hav

jag vill sträcka mina händer

mot dina stränders räddning 

men hon är inte här...