Kärlek kärlek kärlek och åter kärlek.
Vad är det som säger att just nu är man kär.
Det är inget ord, utan en känsla.
Pirrig, skakande, glädjande, tryggsam och vacker.
När förstår man att man kan inte uppleva den starkare?
Vilken nivå ligger vi på i kärleksgraden?
För så fort du ringer så pirrar hela jag.
Vi skulle aldrig, aldrig erkänna det.
Jag skulle skratta bort den känslan,
eller kanske mer intala mig att det inte är sant.
Men sanningen är att jag är rädd.
Rädd för dig, och dina vackra ögon.
Är det också kärlek?
Att inte våga släppa taget för man blir fast.
För dig blir jag det.
Fast och galen.
Men kan jag säga att det är kärlek?
När vi inte ens lever tillsammans.
Bara ett ruttet, sunkit förflutet.
Även då var det inte ett förhållande.
Men det var du & jag på något vis.
Okej att du inte är den bästa,
men varför ser jag dig som det då?
Eller är det bara åtrån som lockar?
Din kropp bredvid mig som saknas?
Men det kan väl vara kärlek det med?
Att uttrycka sina känslor i sex?
För aldrig skulle vi våga erkänna någon av oss.
Att det kanske är kärlek mellan oss.