Regnet öser ned,
oturen är kvar sedan förra veckan
men jag
hinner ändå.

Du är tillbaka på bussen
Sover tvärs över mittgången
Det känns skönt att se dig där,
En välbekant siluett emot den regniga morgonen

Ett leende,
det första oprovocerade på länge,
leker över mina
läppar.
De som en gång önskade att smaka dina
längtar nu efter nya famntag

Allt är som vanligt
men ändå
inte

Nytt
men ändå
behagligt
välbekant

Vill inte ha dig
På samma sätt längre

Vet ju,
trots allt,
att jag inte kan få dig.

Går vidare,
lämnar min röra i
ett hörn där det får samla damm och
inte skadar någon

Hej, det är ändå trevligt att se dig
Allt är som vanligt

Du behöver inte ens vara min vän
Du kan ändå vara min trygghet nu när jag ska pröva att
falla
igen

För jag vet att nu,
är allt som vanligt.