I en annan tid.
Så många ögonblick bort.

Då allt var bra.
Var det verkligen?



Vanlig familj.
Vanlig är bra.




[Skammen sprider sig.
Glöder, vet inte vad jag ska göra.]


Dom borde förstå mig.
Jag är inte egoistisk.
Jag är...

..Jag är jag.


[Jag vet att det inte räcker.
Jag vet att jag inte räcker.]

Vill prata med någon.
Vill inte göra illa.

[Aldrig att jag säger ett ord.]

Vet inte vad jag ska tro.
Huvudet snurrar.

[Äter mig innifrån.
Jag hatar mig.]


Urskiljer en känsla.

[Den enda känsla som känns förnuftig och ren.]




Mamma jag älskar dig.


[Jag vill aldrig såra dig så igen.
Aldrig ta dina tårar ifrån dig.]