Jag har insätt en sak, att man inte går sönder om man förlorar sitt tredjeben för det är ändå ett ben extra. Jag har också förstått att jag är inte ensam, jag kan inte nog tacka alla som lyssnat på mig ikväll! Jag rabblarr samma ord och får höra så mycket gott att jag vet inte hur jag skulle klara mig utan mina vänner. Vänner som står mig nära och vänner som bara hör en liten del, alla ger mig så mycket förståelse till relationer som jag tacksamt tar emot. Jag vill aldrog glömma vad vänner betyder för mig! Jag vill också tacka en person som fick mig att över en öl förstå att jag var intressant, att det jag hade att berätta faktiskt var värt att lyssna på och inte bara massa prat. Jag vill tacka denna person för att vara man, för att tycka att jag är vacker, för att tycka jag är intressant, tack för att du/ ni finns!!!

er Johanna