Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

För att jag...

Jag förstår inte allt det här! Helt plötsligt rinner tårarna längs med mina kinder och min bröstkorg darrar av alla känslor. Jag försöker vara rationell och övertala mig själv om att det är över nu. Du måste gå vidare för det är inte sunt så som du håller kvar, med ett järngrepp håller jag mig var i en supertunn tråd. Det är en finfin skillnad nu mellan att vara cool singel till att vara desperat snigel... Är det verkligen din jag saknar? Eller är det bara den där jävla närheten? Den där jävla tryggheten? Eller är det den där jävla kärleken? Varför kan jag bara inte få förstå, jag kan omöjligt tro att han är min Mr. Big. En jävla pojke kan inte vara det. Jag tror inte jag kan skylla mer på p-staven, nu är det något annat som spökar. Är det så att jag har svårt att släppa eftersom han har det så himla lätt? I alla fall tror jag han har det, han verkar lyckligare nu. Kanske det är så att det är så här han alltid velat ha det? Jag vet att jag längtar efter någon som älskar mig för det jag är, för den sprudlande och över energiska tjej, nej kvinna!, jag är... jag längar ju inte efter att träffa någon som gör mig så korkad, så otroligt dum!!!! så som jag blir, eller kanske gör mig till. Men varför håller jag kvar? Jag önskar att han skulle förstå. Nej jag önskar att han skulle älska mig så som jag älskar honom, eller älskar de stunder, de fina stunderna jag haft med honom där jag faktiskt kunnat vara mig själv! Jag önskar att jag hade kunnat ringa honom nu mellan tårarna och han skulle kommit till mig och hållit om mig för han lik som jag vet att det skulle vara det enda rätta men att inget, inget av det hade gått; det är för sent, han har mycket att göra, det tar för lång tid, jag överreagerar.. för jag överreagerar alltid, alltid, alltid! Allt jag råkat göra är bara att ha känslor, för mycket känslor men de är där! Allihop, samlade i en och samma kropp så kämpar dem mot varandra. Är det för mycket önskat att vilja ha någon som håller om en, som säger att man är fin, någon som älskar en tillbaka? För, för jag älskar....




Övriga genrer av vitsippebarn
Läst 446 gånger
Publicerad 2008-09-28 21:56



Bookmark and Share


  miraklet
jag tycker jättemycket om dina texter! tycker om att när man läser känns det som en att man går i en cirkel och vet inte riktigt vart man hamnar och var det tar slut. älskar sättet du snålar med skiljetecken och styckeindelning. det ger en härlig effekt som jag själv försöker mig på. jag ska sluta nu. men. åh.
2009-11-21

    Morning Glory
Hur är det?
2008-10-12
  > Nästa text
< Föregående

vitsippebarn
vitsippebarn